Lite uppdatering!

As-Salaamu ‘Alaykum wa Rahmatullaah.

Vi har inte uppdaterat bloggen på ett väldigt bra tag och ber om ursäkt för det.

Många undrar hur det har gått med CSN och HSV och har haft lite frågor ang al-Fajr skolan då det gäller när kurser börjar o.s.v. För frågor om al-Fajr kan ni egentligen bäst få svar på det ni undrar på deras hemsida www.fajr.com eller genom att kontakta dem via mail.

Det har gått ca 10 månader sedan vi försökte få skolan att godkännas och därmed underlätta det för oss elever att få CSN-bidraget. Sedan vi kom till Egypten försökte vi lösa detta problem som hade uppstått med HSV. Men det löste sig med intygen som HSV ville ha från Utbildningsdepartementet i Egypten, men de vägrar acceptera skolan trots alla ärenden vi har sprungit och gjort för dem under denna långa period. Vad skall man göra efter att man har gjort allt de vill? Så skolan är tills idag inte godkänd av HSV och därmed är man inte berättigad till CSN-stöd för ens studier där. Khayr inshaAllaah. För närvarande har skolan själva kontakt med HSV och har sagt till oss att de skall försöka göra allt HSV ber dem att göra. Men vi har inga förhoppningar på att det kommer leda någon vart p.g.a. att HSV inte verkar vilja godkänna skolan trots att de har fått allt de bett oss om. Wallaahu a’lam.

För ca en vecka sedan kom vi tillbaka till Sverige och kommer inte kunna göra något mer åt detta ärende, och frågan är om det ens finns något mer att göra utöver det vi har gjort i ca 10 månader där nere.

BarakAllahu feekum för er tålamod.

Was-Salaamu ‘Alaykum wa Rahmatullaah.

Hur är det att bo i Egypten?

Hur är det att bo i Egypten?

Frågar man oss kommer man få ett svar som är i enlighet med våra upplevelser, och frågar man någon annan som bor här så kommer denne att svara i enlighet med sina upplevelser. Vi från norden eller Fransmän, Amerikanare, Britter, Somalier, Asiater alla kommer från olika samhällen och levnadsförhållanden och har olika känslor gentemot Egypten. Till och med vi från Sverige har skilda känslor gentemot detta land.

Så jag vill understryka för er att alla kommer att gå igenom sina egna svårigheter och prövningar då man är här. Vissa upplevelser är tydligt gemensamma för alla som kommit hit och andra kanske inte. Så när vi skriver om hur vi tycker livet är i Egypten så får ni hålla i minnet att vi endast kom hit för att studera och planerar inte att stanna här för alltid, har en inkomst som räcker precis till lokaltrafik, mat, hyra och lite extra till sådant som inte är så viktiga. Medan vissa andra har en stadig inkomst och mer möjligheter att kunna göra det dem önskar.

Men de saker som nästan alla som kommer ifrån väst kommer att uppleva i Egypten är bland annat;

 

Jobbiga väderförhållanden; Vintrarna här är väldigt milda jämfört med dem i Sverige, men det största problemet är att den kyla som finns följer med en överallt, hemma, skola, ute osv., och denna kyla är en som verkligen biter sig in i en vilket är väldigt jobbigt, t.ex. att gå och göra wudhu’ vid salaat al-Fajr är en sak som man måste verkligen kämpa sig med, även om man har varmvatten och en värmare i sovrummet. Tyvärr så är detta endast ett bevis hur svag man har blivit, och man blir verkligen förvånad hur starka människor var förr, då dom levde utan alla dessa lyxartiklar. För att klara av vintrarna här så är en värmare (finns olika sorters) verkligen någonting vi rekommenderar, samma sak gäller somrarna, då en luftkonditionerare eller åtminstånde en fläkt är något som är nödvändigt.

 

Relationen till Egyptierna; Människorna här är oftast trevliga och är lätta att hantera (speciellt om det syns att du är ifrån väst), men tyvärr så är ryktena sanna, många här har en tendens att vilja lura en på ett sätt eller annat, eftersom dom anser att dom ifrån väst har så mycket pengar så några Pund extra spelar ingen roll. Och tyvärr så ger många affärer eller lokaltrafik ”konduktörer” söndriga pund sedlar, vilka är väldigt svåra att sen försöka handla med då många inte tar emot dessa sedlar. Så det är något man måste vara varsam med då man får ens växel t.ex.

Vänskap och relationer; är olika för olika personer. Vissa studenter i skolan klickar enkelt med varandra och andra inte. Personligen har vi bara ett slags bekantskap mellan oss och de andra som studerar här, mestadels endast de från våra egna klasser. Men vi kan säga att vi bara har en familj här som vi har nära relation med och träffar då och då, och det är endast p.g.a. att vi har känt varandra i Sverige då vi alla bodde där samtidigt, och för att vi nu bor nära varandra och gör vissa gemensamma saker tillsammans, al-hamdulillaah. Så det känns som om det räcker för oss, eftersom tiden inte räcker till för att vi skall kunna gå till nya vänner eller bjuda över dem till oss för att försöka stärka relationerna. Det är oftast svårt för de andra som flyttat till Egypten att träffa andra som inte bor nära de själva, i samma område p.g.a. att man inte har en bil, har flera barn och egna liv de måste prioritera m.m.

Gå ut ensam utan ens make; många är oftast trevliga och hjälpsamma gentemot systrar som är ute ensamma utan deras makar. Men de jobbigaste och mest respektlösa män Musaafirah träffat på är microbuss konduktörerna (inte alla så klart, men de flesta), men det har räckt med att vara rakt på sak med dem så att de vet vart man står. Annars har hon träffat på många som varit hjälpsamma, eftersom Egyptierna (i Kairo) är vana med många utlänningar, så om de märker att man har lite problem (speciellt som ensam kvinna) så hjälper de oftast till.

 

Ens barn; Bor man här med ens barn som är runt 0-5 årsåldern så skall man veta att barnvagn inte är något som kan användas (förutom kanske vid de bättre gatorna runt om i Egypten t.ex., Rehaab och lite mer turist anpassade platser i Madinat Nasr, Tahrir etc.,), det finns inga bussar som är anpassade till att ha plats för någon barnvagn. Har man en hopfällbar barnvagn så kan det gå bra vid dom större bussarna, men om man åker med microbussar eller liknande, så är bärsele eller liknande nåt som rekommenderas. Oftast så bär kvinnorna deras barn i famnen, även om det gäller spädbarn.

 

Smuts: Egypten är en öken helt enkelt, under hela denna fasad står allting under en öken och omringas av en hel del sand så klart. Då kan man ju föreställa sig hur snabbt ens hem blir smutsig om man har fönstren öppna för att bara vädra. Och även om man inte har fönstren öppna så samlar hemmet på sig mycket dam. Har man balkong så känns det enklast att bara lämna den som den är utan att ens bry sig om att försöka städa bort all sand. Visst kan man göra det lite då och då om man vill men bli inte besviken när du ser hur sandig den blir efter bara en enda dag. Ibland kan det blåsa mycket och då skall man inte hänga ens nytvättade kläder på tork ute i balkongen, för att det slutar med att du måste tvätta allting på nytt igen eftersom dem blivit helt sandiga, som om barnen tagit på sig kläderna och rullat runt i en sandlåda! Så att ha koll på om det är blåsigt ute eller inte är viktigt.

Småkryp; som exempelvis kackerlackor är väldigt vanliga här, men så länge man håller det rent och sprutar lite kackerlacks gift lite här och vart så kan man ibland vara helt fria ifrån dem, speciellt om man bor lite högre upp i ett höghus, dvs. någonstans i mitten eller längre upp. De kommer oftast ifrån avloppen eller trälisterna så man kan lägga något slags lock över alla hål ner i marken (t.ex. i badkaret) och täcka igen alla små hål som finns vid listerna.

 

Flugor och myggor är vanliga. För att slippa flugor, speciellt bananflugor skall man hålla köket och resten av hemmet rent från mat rester på bord, diskbänk, spis och papperskorg – man bör byta soppåse väldigt ofta. Och myggor är rena rama epidemin, ett myggbett från dessa myggor i Egypten är absolut inte som de vi får ifrån våra snälla Svenska myggor. Och de biter dig inte bara en eller två eller tre gånger, här tar de verkligen för sig. Och bettet liksom bedövar området där myggan stuckit dig, samtidigt som den får dig att klia så mycket att det börjar blöda. I dessa fall måste man se till att köpa ett myggbettsmedel (en salva som man köper från vilket apotek som helst här och som man applicerar över myggbettet).

 

Har man små barn skulle det vara bäst att man har något skyddsnät över hela barn sängen då de skall sova under natten. Och vaknar du av ett myggbett under natten så måste du tända lampan och leta efter myggan som stuckit dig och sedan döda den, för som vi skrev tidigare, dessa myggor ger inte upp, de tar för sig. Men det finns en apparat som myggor och flugor drar sig till, det är en elektronisk sak som ger ifrån sig blå neonljus och har något tjockare ståltråd som är elektrisktladdad som ger myggorna och flugorna dödliga elektriska stötar så fort de kommer i kontakt med den (väldigt praktisk att ha). En viktig sak är förvarings lådor (plast lådor som man kan förvara mat i), man bör helst ha allting i dessa, allt du förvarar i kylskåpet bör vara i någon plast låda, även potatis och lök, eller så kan man förvara dem i påsar som man stänger för ordentligt. På detta sätt behöver du verkligen inte oroa sig för onödigt mycket små kryp eller smuts för den delen och kylskåpet förblir mycket renare under en längre tid.

Wallahu a’lam, undrar ni andra saker om hur det är att bo i Egypten eller hur livet här ser ut så är det bara att skriva till oss genom någon kommentar. Vi har bara skrivit det som för tillfället kom upp i tankarna, samtidigt som vi inte heller visste vad ni egentligen skulle vilja veta. Så vi är tacksamma för lite vägvisning, Jazakum Allaahu khayran.

En syster vill flytta till Egypten och undrar hur hon skall göra?!

Hur skall hon göra? Vem skall hon åka tillsammans med? Själv eller i sällskap med maken? Själv eller i sällskap med pappan eller syskonet? Hur är det i Egypten egentligen, kan man klara sig som ensam kvinna där tillsammans med ens barn? Det finns många frågor som dyker upp bland både gifta och ogifta systrar som vill åka till Egypten för studier eller bara för att bo i en bättre miljö med bättre islamiska möjligheter. Följande är vad jag själv tycker utifrån min ena erfarenhet av livet här i Egypten.

Att åka utan mahram:
Jag utgår ifrån att ingen syster försöker göra det väldigt enkelt för sig själv och åka hit utan mahram och samtidigt inte ens försöker eller kämpar med att få med sig någon mahram. Även om det finns många systrar som åker hit i sällskap med en grupp systrar så tycker jag att denna idé kan läggas åt sidan direkt. Det är inte så enkelt som man tror. Även om det finns många olika åsikter ang. en kvinna som reser utan mahram, så skall man inte göra det för enkelt för sig själv bara för att man så gärna vill lära sig Arabiska och Islam och bli en bättre människa. För vi måste tänka på att om Profeten förbjöd kvinnor från att resa utan en mahram (en manlig förmyndare) så måste det finnas en nytta i detta (att man reser tillsammans med en mahram) och en skada i att man reser ensam utan en mahram. Ha tålamod och tro mig, du kommer att få åka en vacker dag, även om det är efter ett par år.

Utan att berätta för mycket så kan jag säga att jag (ca 3 år före jag gifte mig) ville så hemskt mycket lära mig Arabiska, och fick möjligheten att åka själv, men bara några veckor före planerad tid för avfärden ändrade min mor sig och sa att jag inte fick åka: hon var väldigt orolig. Så jag som muslim måste lyda henne. Jag stannade kvar, med tiden kände jag att det var det bästa jag kunde göra, att inte åka själv och istället lyssna på min mors råd. Jag stannade kvar och försökte göra det bästa utav situationen – och efter ca 3 år gifte jag mig och åkte hit tillsammans med min man. Och detta var Allahs plan från början vilket jag inte kände till då. Nu när jag är här, känner jag att det var det bästa man kunde göra – bara vänta tills Allah löser det en dag samtidigt som man gör dua’a’. Och jag inser nu hur svårt jag hade haft det om jag åkte ensam hit. Vill man verkligen åka så kommer Allah placera olika orsaker på ens väg som kommer leda dig dit du vill – fast på ett tillåtet sätt som gör Allah nöjd.

Du kanske tror att det bästa för dig är att lära dig Arabiska just nu, idag, och inte om ett, två eller tre år. Men Allah vet det som du inte känner till och vill bara ditt bästa. Jag brukade tänka: om Allah vill och vet att det är bra för mig att åka då kommer jag att åka en vacker dag, men om Allah inte vill och vet att det inte är bra för mig att åka då kommer jag stanna kvar och det är det bästa för mig. Och detta kan jag inte klaga över, hur skall man ens våga klaga och vara missnöjd över den mest Nåderike och Barmhärdige, och över det som Han har förutbestämt? Tänk så blir jag mindre religiös om man åker, tänk så händer det något hemskt, tänk så lär jag mig arabiska men får högmod utav det och börjar se ner på alla andra som inte kan arabiska?! Då hade det varit tusen gånger bättre för mig att stanna kvar i Sverige!

Så gör dua’a’ och sök tillåtna medel till sökandet av kunskap och studerandet av det arabiska språket. Övertala din bror eller pappa, eller farbror eller annan mahram att åka hit med dig. Men åk inte själv eller med en annan grupp av kvinnor.

Om jag åker till Egypten tillsammans med min make, kan han lämna mig där för att åka tillbaka till Sverige och jobba?:

Ja, det går. Men personligen tog det ca 3 månader för mig att vänjas vid allt nytt här i Egypten, speciellt den stora trafiken och alla människor. Och eftersom jag bor på en säker plats som inte ens ser ut som övriga platser (och majoriteten av alla platser) i Egypten så känner jag att det inte skulle vara något större problem om min man skulle vara tvungen att lämna mig ensam här ett tag. Därför råder jag alla som vill komma hit för att bo här eller studera: låt era makar (eller andra mahaarim) stanna ett tag med er tills ni lär er systemet och lär er sköta vissa saker själva. Tex. Betala hyran, köpa mat från affären, åka microbuss, taxi, vanlig buss. Känna till olika köpcentrer där du kan köpa kläder till dig själv och barnen. Känna till gatorna i Egypten. Ja det är rätt mycket och man lär sig en del med tiden.

Se även till att bo på en plats där du trivs och som du känner är bra för barnen och dig själv. Jag kan inte rekommendera alla att bo på en viss plats för alla är olika och skulle kunna klarar av att bo på platser som andra inte skulle kunna bo på. Du kanske är en person som kan tänka dig bo i den smutsigaste hålan i Medinat Nasr, eller så är du den som vill ha det lite svenskt och kan tänka dig bara bo i ar-Rehaab. Eller så duger det för dig att bo i ett lite finare område i Medinat Nasr samtidigt som du gillar bullret från alla bilar och affärer som är öppna till väldigt sent på morgonen. Ja, alla vi är olika, så det är du själv som avgör vart du trivs att bo.

Men en sak skall du veta, du kommer otroligt sällan, om inte alls, se någon gunga med sandlåda utanför ditt hem för barnen, eller någon lekplats överhuvudtaget. Här åker man till speciella platser för barnen, t.ex. en stor lekplats som man betalar entrén för, eller zoo, eller nöjespark. Vanligtvis brukar barnen ha alla leksaker hemma (till och med rutschkana). Och det är där dem leker. Jag tycker detta system är bra för barnen. På detta sätt behöver modern inte oroa sig för att hennes barn skall leka med fel personer ute på lekplatsen, eller lära sig dåliga saker från andra främmande barn. D.v.s. du vet att ditt barn är i säkra händer, på en säker plats och samtidigt har roligt, eftersom den leker under ditt tak. Och Egyptiska familjer bevisar hur bra detta har påverkat dem, eftersom man ser hur bra relationerna är mellan föräldrarna och barnen här. Det är p.g.a. att de fått mer tid för varandra, fler tillfällen för något roligt eller nyttigt samtal med ens barn, samt fler gemensamma aktiviteter o.s.v. (Självklart gäller detta hos dom familjer där dom tar hand om ens barn, vilket inte kan sägas om alla familjer i Egypten, under exempelvis somrarna sitter otroligt många små barn som är runt 5-7 års åldern och leker ute på gatorna till ca 2-3 på morgonen!!)

Så man kan inte utgå ifrån att det skall vara så barnvänligt utanför ditt hem. Glöm inte att Kairo är överbefolkat, så något sådant kan du inte kräva från en stad som på gränsen har plats för alla sina invånare.

Otroligt viktigt råd:
För att vara ärlig så måste en kvinna vara en riktig kvinna här i Egypten. Det går inte att försöka spela blyg och tystlåten bara för att man har på sig niqaab (detta är inte ens den blygsamhet som Islam påbjuder) – man ser bara hjälplös ut, och när var Shahabiyaat hjälplösa som knappt klarade av att göra saker själva?! Tvärtom, dem gick igenom öken och berg för att göra vissa daliga sysslor ibland till och med på natten helt själva, då syftar jag b la. på Khadeejah och Asmaa bint Abu Bakr, och deras historier är välkända. Här skall du ha en skarp tunga som kan tala med en bestämd ton till främmande människor, både män och kvinnor, en egen vilja som inte är för flexibel (är du flexibel så kan människor tyvärr bedra dig och vilseleda dig). Ni kanske inte förstår nu, men då ni är här så kommer ni förstå allt helt och hållet. Var motsatsen till hjälplös, dvs. en stark kvinna med en egen personlighet. Men missförstå mig inte, jag säger inte att man inte skall ha blygsamhet eftersom det är en del av religionen. Men missförstå inte ordet blygsamhet! Om Shayabiyaat var riktiga starka kvinnor med starka personligheter så var detta väll inte något som gick emot blygsamhet, eller?

Undrar ni fler saker som jag inte skrivit upp så är det bara att skriva en kommentar och fråga.

BarakaAllahu fikum.

Musaafirah.

Okunnighet är en sjukdom och dess botemedel är att fråga!

När du skall skriva in dig i Fajr Center så kommer du direkt få göra ett litet skriftligt prov och sedan ett muntligt prov inför en manlig lärare. Därefter kommer dem att informera dig om vilken nivå som du kan börja på. Om du kan lite arabiska och lite grammatik så kan de kanske sätta dig redan i nivå 3 eller fyra! Men detta rekommenderas inte, eftersom det är oftast så att deras beräkningar på vilken nivå du bör börja på är helt och hållet fel. Många som är glada över att de kan några arabiska ord och visar glatt upp sig under detta muntliga förhör blir sedan besvikna över att de knappt kan klara den nivån de fått börja på.

Till oss sa de att vi skulle börja på nivå 3 direkt. Men vi kände att detta inte skulle vara så bra eftersom vi ändå vill ha en stadig grund, så vi övertalade dem till att låta oss börja på nivå 2 istället. Nu när vi är klara med nivå 3 känns det som om det var det bästa vi kunde göra.

I nivå 0 lär du dig att skriva och läsa flytande, samtidigt som du snappar upp några ord här och vart.

I nivå 1-2 börjar du med att studera bok 1 utav bok serien ”‘Arabiyyatu Bayna Yadayk” hela denna bok är ämnad för steg ett och två och du lär dig massa nya uttryck, ord, meningar, verb o.s.v. Den är otroligt enkel och rolig att gå igenom tillsammans med läraren, och den ger dig den grunden du behöver inför nivå 3 och uppåt. Går du inte i ett av dessa nivåer så missar du många ord, fraser och verb som skulle komma till nytta i nivå 3 och uppåt. Jag vill påpeka att efter man har klarat av nivå 1 och 2 kan man föra en ganska bra och flytande konversation.

I nivå 3 har ni del 2 av boken serien ”‘Arabiyyatu Bayna Yadayk” som har lite mindre små texter och mer utav lite längre texter än det du är van vid från den första delen av boken. Denna bok är även full med grammatiska regler. Och al-hamdulillah dem är absolut inte svåra att lära sig. Allt tas upp smått och stegvist i denna bok och inte mycket på en och samma gång. Orden man börjar lära sig i denna nivå är lite svårare än de som du var van vid i nivå 1 och 2.

Så det är viktigt att om du inte känner dig redo inför grammatiska regler och istället vill bygga upp en bra grund före all grammatik då skall du nästan låtsas som om du inte kan något förutom att läsa och skriva =) så att du kan börja på nivå 1 eller 2.

En sak som vi vill nämna är att man byter lärare inför varje ny nivå, du vet aldrig om du kommer få en och samma lärare som du hade i den tidigare nivån. Och ledningen säger inte till dig vem som skall vara din lärare i förväg och du får inte heller själv bestämma vilken lärare du vill ha. Det enda du får bestämma det är vilken tid du vill börja.

Och alla lärare är inte lika bra, vissa är katastrofala, andra är underbara! Vissa älskar sitt jobb och andra verkar komma till arbetsplatsen för att kunna få betalt i slutet av månaden. Våra råd till alla som får en lärare som han/hon känner är mindre bra, det är att fråga mycket ang. alla ord du inte förstår i boken eller grammatiska regler. När läraren säger, ”Förstår ni?” Säg, ”Nej!” även om alla andra har förstått förutom du. Man skall aldrig skämmas för att man inte kan.

Må Allah belöna min make, Musaafir, för att han påminde mig om följande när jag klagade över att jag inte lär mig mycket i denna nivå och inte förstår så mycket p.g.a. min nya lärare som inte alls var lika bra som min första. Han sa till mig,

”Okunnighet är en sjukdom och dess botemedel är att fråga!” [Detta är bland det första som Ibn al-Qayyim nämner i hans bok "ad-Daa' wad-Dawaa'" utifrån Profetens ord i en återberättelse.] Så det gick inte att skylla ifrån sig och säga att jag inte kan, för man har själv ett ansvar över att ta sig ut ur denna sjukdom (okunnighet) med det som är dess botemedel – att fråga! Så jag började fråga så mycket att min lärarinnas ögonbryn höjde sig någon centimeter utav förvåning och även irritation över alla dessa frågor, till slut sa hon ”Hela lektionen kommer gå till alla frågor om du skall hålla på så hela tiden” . För henne var det en självklarhet att vi redan skulle kunna vissa grejer när vi började i nivå 3 men som egentligen inte var självklara för oss. Men en sak bevisade väldigt mycket när hon en dag helt plötsligt frågar ”Föresten, vilken nivå går ni i?” al-Hamdulillah ‘ala kulli ‘hal. Det gick bra ändå och både jag och min make avslutade kursen med höga betyg.

En välsignelse som Allah skänkt en kräver tacksamhet.

Det kommer många systrar och bröder från olika platser runt vår jordklot till Egypten för att studera på Fajr Center. Mycket pengar har lagts ner, och just dessa har Allah underlättat för att åka hit. Men det finns ett stort problem bland ett par stycken av dessa elever. Och det är att de struntar i att göra läxorna, inte lyssna på läraren under lektionen, pluggar inte mycket hemma, fuskar under proven och små förhören som man har ett par gånger i veckan.

Man kan fråga sig själv: ”Varför betalar man så mycket pengar för att studera här när man knappt lägger ner tid och kraft på studierna samtidigt som man syndar genom att fuska på proven och samtidigt som man får alla andra allvarliga elever att hamna efter i läroboken p.g.a. dem?” En välsignelse som Allah skänkt en kräver tacksamhet. Och att synda med denna välsignelse är inte att visa tacksamhet till en sådan stor gåva. Det finns systrar och bröder som gråter för att de måste åka hem p.g.a. olika orsaker och problem som kan ha dykt upp under deras resa – tänk dig att de ser dessa som gör såhär och undrar hur man kan behandla denna gåva på detta sätt! Allahul Mustaan.

Det vi vill påminna alla om är att: Kommer du hit till Egypten så skall du inte komma hit för att snurra runt och tro att du är på safari och måste gå ut varje dag och göra en massa roliga saker hela tiden för att sen komma och säga att du var för upptagen för att kunna hinna göra dina läxor eller studera till provet. Visst, gör roliga saker, ingen har sagt att du inte får, men gör det viktigaste först, och fullborda den uppgift du kom för att göra här i Egypten – sen när du har lite fritid över då kan du hitta på något roligt som du kan göra. Alla dessa roliga saker kommer inte springa ifrån dig, så ta din tid och vänta med det roliga tills du är ledig från skolan. Då kan du ju belöna dig själv lite med att göra någon kul aktivitet – gå och rida häst i Giza, åka till Shopping centret ”City Stars” eller till den stora marknaden ‘Atabah o.s.v.

Så tänk på din avsikt och hur du tänker planera dina studier här i Egypten. I Sverige har vi lärt oss att vara lata och plugga sista dagen före provet. Men så fungerar det inte när du söker Kunskap för Allahs skull. Varje dag är en ny dag där du lär dig ny kunskap och repeterar det du lärde dig sist för att inte glömma av det du memorerat. Precis som när man memorerar Koran. Jag hörde en person säga en gång: ”Har man lärt sig konsten att memorera koran så är det inte svårt för denna person att memorera andra saker efter det.” Och detta är p.g.a. att man repeterar Koranen så himla mycket och lämnar den aldrig under en längre period utan att återvända och fortsätta repetera. Och lämnar man den under en längre period så kommer den försvinna snabbt ifrån dig, på samma sätt som en kamel snabbt smiter iväg om man lämnar den ur sikte!

Egyptierna här har en väldigt fin egenskap under Ramadan och lite före Ramadan; de reciterar koran över allt, på bussen, i bilen, i deras lilla affär, i skolan, på arbetsplatsen. Hela tiden hör man de antingen recitera ur Koranen, eller memorera eller repetera det dem kan utan till. Och ingen tittar konstigt på personen som reciterar koran eller anser att han gör något pinsamt eftersom han reciterar högt framför andra människor. Dessa människor är vana vid att höra Allahs ord! Man hittar dessa personer överallt och inte bara i Moskén eller hemma vid bönemattan!

Så var som dessa när det gäller sökandet av kunskap, speciellt när Allah valde dig och öppnade ditt hjärta för sökandet av Kunskap. Du skall inte bara plugga i skolan; plugga på bussen, plugga på vägen hem, plugga vid matbordet, plugga hemma på dagen och på natten. Och i slutet av dagen, tacka Allah för denna välsignelse!

Så ta studierna på allvar, och se till att din avsikt stämmer överens med dina handlingar då du är här i Egypten och påbörjat studierna.

Ya Mu’allim Ibraheem, ‘allimnaa ad-Deen! (Åh Ibrahims Lärare, Lär oss Religionen!)
Wa Billaahi at-Tawfeeq.

Hennes visdom, rättvisa och kärlek.

 

En egenskap som jag aldrig mött i hela mitt liv i Sverige, av varken en praktiserande Muslim eller icke-praktiserande, en egenskap som vi borde lära oss då vi lär ut en kunskap till någon, eller då vi gör da’wah.

Min lärares visdom, rättvisa och kärlek till det hon lärde ut var något jag kände var otroligt sällsynt och nästan ”utrotningshotad” – om man ens kan säga så – bland människorna som lär ut en typ av kunskap, vilken som helst, vare sig det är en världslig eller en religiös kunskap.

Och vilka ord skall jag använda för att få dig att förstå hennes egenskaper och vackra karaktär?

Hon favoriserade inte någon specifik syster över någon annan p.g.a. att hon märkte att den ena var duktigare än den andra genom att säga ”Masha’Allah” eller berömma den som kunde svara bra på en fråga, eller till den som fick bäst resultat på proven. Inte ett enda ord kom ut från hennes mun som kunde få de andra eleverna att känna svartsjuka gentemot varandra, eller få den duktige att känna sig högmodig av sina goda resultat på proven eller som kan leda till att hon får ar-Riyaa’. Visst kunde hon säga någon fin mening framför klassen till den systern som fick lite dåligare resultat, men bara för att indirekt ingjuta hopp i denna person: hon sa exempelvis då hon ville förklara vad meningen ”tash3or bis-soroor” (Hon känner glädje): ”Låt säga att Khadijah (påhittat namn till den systern i klassrummet som vår lärare syftade på) får jätte bra resultat på slutprovet, må Allah ge henne bra resultat, vad kommer hon känna sig då? Sa-tash3or bis-soroor (Hon kommer känna glädje).” Systern som hon syftade på hade efter detta ett leende på läpparna och sa samtidigt ”InshaAllaah!!” som svar på lärarens uttalande. Och visst fick detta systern att känna hopp med dessa ord som lärarinnan sa, och det var inte första gången hon sa någon liknande för att ingjuta hopp i eleven, utan hon hade gjort det ett par gånger tidigare under kursens gång.

Min lärare kunde förklara samma sak om och om igen nästan varje dag i en hel månad för att alla skulle förstå och hänga med, på detta sätt lämnade hon aldrig de som verkade vara mindre motiverade till plugget i deras lilla hörn, hon försökte alltid dra fram dem i ljuset och kämpa med dem för att de skall få upp viljan att studera igen och känna att de kan klara av detta.

Den dagen ett par stycken fick dåliga resultat på det första lite större provet som man har efter att halva tiden av kursen gått så såg man på hennes ansikte att det sårade henne otroligt mycket och att hon la skulden på sig själv eftersom att hon frågade eleverna med ett ansikte som såg så otroligt ledsen ut: ”Är det fel på min undervisning, har jag inte gjort ett bra jobb?” Som om det är hon som varit bristfällig i hennes undervisnings istället för att det skulle vara eleven som borde klandras, subhanAllah, må Allah belöna henne och göra henne till ett gott exempel för oss.

Hon tog hennes jobb på allvar. Inte för att hon hade chefen som övervakare, utan för att hon visste att hon fått detta arbete av Allah, ar-Razzaaq (Försörjaren), och att hon måste ge detta arbete som Allah har skänkt henne dess rättigheter, detta var något som var en obligation för henne och som hon visste att Allah kommer fråga henne om på Domedagen. Hur vet jag detta?

När vi kom till skolan första dagen av Ramadan, skulle vi som vanligt lämna in läxan och ha en liten konversation på arabiska genom att använda de nya orden vi lärde oss dagen före denna lektion. En av systrarna hade inte gjort sin uppgift, och vår lärare frågade henne varför och vad hon istället gjorde under hela hennes lediga tid. Så hon svarade: ”Jag läste Koranen.(Det är ju Ramadan)”, ”Hela dagen?”, systern svarade: ”Ja.”

Så min lärare gav oss följande påminnelse: ”Ja, Masha’Allah, det är bra att du läser Koranen och det finns belöning i det inshaAllah, men det finns sådant som är ett måste (mer eller mindre obligatoriskt) och sådana handlingar som är frivilliga. När du får en läxa som är ett måste så skall du göra den före det som är rekommenderat. Allah älskar från Sina tjänare att de gör de obligatoriska handlingarna (Hadith Qudsi), och sedan de frivilliga handlingarna. Exempelvis det är ett måste för mig att att fullborda min uppgift på denna arbetsplats och ge er ett 100% bra undervisning, därför måste jag förbereda dagen innan mycket och ta det obligatoriska först. Jag kan inte komma till lektionen och säga till er: ‘Mina elever, jag är jätte trött idag p.g.a att jag bad hela natten igår och läste Koran hela dagen, därför har jag inte hunnit förbereda min lektion till er!’ Går detta? Skulle det vara bra om jag bad hela natten och läste koran hela dagen och struntade i det som var obligatoriskt för mig att göra och som jag kommer bli frågad om på domedagen?”

Självklart är svaret på hennes fråga nej (hon menar inte att man absolut inte skall be Taraweeh, nattbön eller recitera koran alls, utan bara att man gör det som är obligatoriskt först och sedan det som är frivilligt om man har tid över. Hur som helst, detta fick mig att inse hur hon ger den uppgift som Allah har välsignat henne med dess rättighet, och hur hon fruktar Allah i hennes arbete och undervisning. Må Allah bevara henne och de som är som henne, Ameen.

Hur skall ja förklara för er om hennes kärlek till att undervisa? Minns ni när ni var små barn och lekte ute med era kompisar, ni hade det jätte roligt och tankarna var helt och hållet inne i det som man gjorde, sen plötsligt kommer din mamma och ropar hem dig eftersom det är för sent att få vara ute. Minns du hur mycket du absolut inte ville gå hem och hellre ville stanna kvar ute och leka tillsammans med kompisarna? Minns du hur mycket du började gnälla och grina hemma eftersom du var tvungen att lämna det roliga och det som du älskar att göra som mest?

Detta är min lärare! I slutet av lektionen kom vi in på vad månaderna heter på arabiska, d.v.s. Muharram, Safar, Rabee3 al-Awwal o.s.v. och vilka Islamiska händelser som skedde under vissa månader. Det var bara några månader kvar att berätta om då ringklockan slog till och det var dags för oss att lämna klassrummet och gå hem. Precis när klockan ringde blev hon exakt som det lilla barnet som överaskas av sin moders rop och kallelse till att komma hem och lämna det roliga – hon ropade spontant ut: ”Åh Neej!” Samtidigt som hon stampade med ena foten i golvet – föreställ er hur det såg ut, ni vet väl hur jag menar? Precis som det där barnet som modern ropar hem, såg man hur ringklockan blev en glädje dödare för henne. Så för att visa henne respekt och inte packa ihop mina saker direkt så rörde jag inte något utav det som skulle packas ihop och satt kvar på min plats, stilla, för att visa henne att vi inte går någonstans förrän hon säger klart det hon ville säga och berätta för oss.

Och hennes rättvisa… vilket av hennes rättvisa skall jag välja att berätta om?

Under slutprovet hade vi en annan lärarinna som satt vakt i klassrummet då vi gjorde provet. En av systrarna hade lite svårt att förstå vad man skulle göra på vissa uppgifter, därför behövde hon en förklaring av läraren där hon exempelvis kan säga: ”Här skall du skriva motsattsen till ordet, eller här skall du svara på frågorna som har med denna lilla texten att göra.” o.s.v. Men denna lärare var lite sträng och fick systern att inte våga fråga henne igen etter ett par försök med denna lärare. Så nästa dag, när vi hade vår egna lärare med oss i klassrummet, och då hon gav oss tillbaka proven med våra resultat så märkte vår lärare att denna syster inte hade gjort den sista uppgiften. Så hon sa: ”Varför har du inte gjort den sista uppgiften?” Eleven svarade: ”Jo men den läraren som var med oss igår, jag hade lite problem med henne.” Vad hon ville säga var att hon inte hade lust att fråga läraren ang vad man skulle göra på vissa uppgifter eftersom läraren var väldigt sträng och nästan skämde ut denna syster inför klassen eftersom hon fick denna systern att framstå som trög. Och detta var så klart förnedrande. Så vår lärare sa till denna elev: ”Okej, kom och sätt dig på denna plats och gör uppgiften nu. Du skall göra så, så och så på denna uppgift, så skriv svaren till den.” Så systern gjorde det och lämnade sedan in provet. Vår lärare rättade hennes prov direkt och ändrade sedan på hennes provresultat.

Om inte detta är rättvisa, vad är det då?!

Det var solklart att denna lärarinna inte var som alla andra, att denna lärarinna inte var som de andra vi såg i skolkorridoren. Hon var allvarlig till en måttlig grad och rolig och skämtsam till en måttlig grad, allt har sin tid och sin plats.

Wa Billahi at-Tawfeeq.

 

 

Ramadan – en tävling för Allahs tjänare…

Några bland våra Salaf brukade säga:

”Sannerligen har Allah gjort månaden Ramadan till en tävling för Hans skapelse, där de kan tävla med varandra om Hans välbehag, gemom att lyda Honom.

Så en grupp kommer först (på första plats) dessa har lyckats, och en annan grupp kommer sist, och de har misslyckats.”

['Lata'if ul-Ma'arif' av Ibn Rajab al-Hanbali]

Lägenheter som ligger i närheten av Fajr Center.

Dessa är bland de lite finare lägenheterna i Madinat Nasr som ligger bakom skolan.

Standard lägenheter.

Du kan välja att ta dig från plats till plats med…

Taxi - Kan kosta runt 4 L.E beroende på vart du skall inom Madinat Nasr

Microbuss (den blå vita på bilen) - Från City Center till Fajr Center kostar det ca 75 öre per person, betydligt mycket billigare att ta microbussen än Taxi.

Metro - Kostar 25 öre för en kort sträcka och 50 öre om du skall åka en mycket längre sträcka.

Bilder: Skolan och bussen.

Bussen som vi tar varje dag till skolan. Det tar ca 20 minuter från ar-Rehaab till Madinat Nasr med denna buss.

 

Vid den vita skylten hittar du receptionen till Fajr Center.

 

...